Marco Stella: från “late bloomer” till etablerad baryton – aktuell med ny konsert i Marstrand

Marco Stella är halvitalienaren som växte upp i Stockholm och som i dag har en barytonröst som hörts på såväl internationella som svenska operascener. Men vägen dit var inte självklar.

– Jag är nog ett exempel på en late bloomer, säger han.

Sedan mitten av 90-talet har Göteborg varit hans fasta punkt. Det var där allting började ta fart. Men att han skulle hålla på med opera var långt ifrån självklart.

– Jag var 20 och trodde att jag skulle sjunga musikal och Frank Sinatra. Då sa en vän: ‘Du som är italienare borde sjunga opera’. Och jag tänkte bara på Bianca Castafiore i Tintin, som står och skriker så rutorna går sönder, säger Marco Stella.

Beslutet att satsa på opera blev början på en lång resa, både geografiskt och konstnärligt. Marco fick ett treårskontrakt vid operan i Lübeck och flyttade dit med sin fru Katarina och deras nyfödda dotter Micaela. 2003 föddes även parets son Matteo. Numer är han bosatt i Ljungskile sedan 10 år tillbaka.

Vad har musiken betytt för dig?

– Allt. Det har varit så självklart att det är det här jag ska göra. Det finns inget substitut. Ingen annan väg. Jag hade problem med tekniken de första åren, men det har ändå varit självklart att fortsätta, säger Marco Stella.

Varje framträdande är ett ansvar

Hans uppgift är tydlig: att nå fram. Oavsett om det sker på en stor operascen eller i en mindre kyrka på en julkonsert.

– Det sitter fortfarande människor där som förväntar sig någonting.

Det är kanske just där hans drivkraft blir som tydligast. Inte i de stora orden om konstformen, utan i mötet med publiken. Varje framträdande är ett ansvar och en möjlighet att beröra någon.

– Jag är nog ett exempel på en late bloomer. Jag har sjungit som bäst de sista tio åren. Och jag älskar att kunna förmedla någonting. Det är det som är det viktiga.

Under många år arbetade han vid sidan av för att ha råd med sånglektioner, och det var först efter operautbildningen, när han hittade rätt sånglärare, som han på allvar fann sin röst.

Det är en insikt som bär på både ödmjukhet och stolthet. För samtidigt som rösten är ett verktyg, är det något annat som står i centrum.

– En sångare måste vara öppen i själen. Det kan inte bara vara teknik.

Opera som sport – lär dig reglerna

Det är också det han för vidare i sitt arbete som sångpedagog och betonar vikten av att vara mer än en röst. Att vara närvarande, levande och mänsklig som sångare.

Samtidigt är han medveten om operans rykte. Att den kan upplevas som svår och otillgänglig. Men själv ser han det annorlunda.

– Man kan jämföra med sport. Kan du inte reglerna blir det inte roligt, men med kunskap kommer förståelse.

Kanske är det just därför musiken aldrig bara blivit ett yrke.

Den har blivit ett sätt att vara.

– Jag är så förtjust i att kunna förmedla någonting genom det här fantastiska språket som opera är och den konsten.